Erica goes deep

Skrev just ett inlägg om dokusåpan Big Brother där jag inte kunde förstå varför jag tyckte om att kolla på det när det begav sig. Såg ett repris-avsnitt igår och kände alltså att jag ändrat åsikt totalt. Skrev att jag inte förstod hur man ville ställa upp i ett sådant skräp-program där ens rykte och person inte får den bästa uppmärksamheten, men så ändrade jag åsikt igen och raderade inlägget och istället tycker jag som följer:

Alla får ju göra som man vill med sina liv och sedan är det upp till människorna som man möter att ha ett öppet sinne och lägga fördomarna åt sidan gällande allt som man har sett och hört om personen. Alla förändras, ingen förtjänar att dömas på förhand. Allt man ser och hör är inte alltid sant och TV, speciellt, har ju en förmåga att skruva till verkligheten en aning. Därför ska man nog inte ha så många förutfattade meningar om människor som man inte känner eller ens har pratat med. Såklart, det är svårt men man får nog tillbaka mycket mer av att inte vara så snabb på att döma människor. Alla gör misstag, alla förändras, alla är olika och det har man rätt till att göra och vara, man är ju inte mer än männska :)

Gosh, vilket präktigt inlägg men ibland är även Kuk-Erica lite allvarsam (med all rätt) ;)